jag förstår inte riktigt hur man tar reda på vad man vill i livet. 

jag har inte den blekaste om vad jag vill.

Ibland känner jag att jag hade behövt en paus. 

Andas en stund och landa lite.

Men det hinner man inte, måste jobba så man har råd med hyra, räkningar, att ha kul. 

Jag hinner knappt ha kul, aldrig kan man vara nöjd. 

Aldrig kan JAG vara nöjd. 

Jag tror hela tiden att jag fått grepp om situationen och att allt kommer bli bra, men det blir det aldrig riktigt.

har alla det såhär? Är alla helt maniac lost? 

Ibland vill jag bara spola tillbaka tiden och vara liten igen, gå till skolan, vara med vänner och åka hem till mamma och pappa. Slippa vara vuxen, bli omhändertagen Och inte ha ett problem i hela världen. 

Ibland känns det som att folk vill testa hur långt dom kan dra ner en innan man bryts ner totalt. 

Att alltid göra exakt allt man kan och lite där till men ändå inte räcka till, att aldrig räcka till. 

Att bara få höra saker man ska göra utöver 110% . 

Hallå?! Vem tror ni att jag är? Bläckfisk alien med superkrafter? 

jag kan bara vara isabelle, det går inte mer än så. 

Jag trodde ett tag att jag räckte till, till hela världen. 

Men ibland hade det vart skönt med en klon, mycket hade löst sig. 

Kanske till och med två kloner, så hade man sluppit stressa också. 

Stressen sitter långt upp i halsen. 

Jag trodde det var slut med det nu, en månad tog det. 

Man kanske ska gå till en hypnotisör som kan röra runt lite i huvudet på en. 

Glömma fel saker, fel ord, fel händelser. Laga en litegranna.

Jag blir stressad över att veta att jag inte är rätt i livet och att det en gång kommer ta slut.

hur långt tid har jag på mig att hamna rätt? 

Jag vill inte nöja mig med mindre än att må awesome varje dag och bara vara glad. 

behöver omorganisera i mitt liv. 

Det räcker såhär nu. 

Ingen annan än jag kan göra något åt att jag inte är nöjd. 

Det löser sig, jag fixar detta! 

Lost in space, eller snarare på jorden. Mitt ute på landet.

Förstår inte skillnaden på upp och ner eller ut och in. 

Awesome helg men alltid lika förvirrad när det är söndag. 

Tänker alltid lite för mycket, lite sådär onödigt mycket. 

känner mig alltid på ruta 1 när det blir en ny vecka. 

Jag vill ingenting och allting på en gång. 

Blir nervös över att vänta på rätt tillfällen, allting kan försvinna närsomhelst.

Jag skulle vilja flytta, men jag vet inte vart. 

Hur stort kapitel ska man börja på nu? 

Helt sjukt att man känner sig så låst fastän det inte finns något lås överhuvudtaget. 

Vi är alla in charge över våra egna liv.

vi kan göra exakt vad vi känner för egentligen. 

Jag är inte nöjd just nu, måste ha förändring.

Markskommun? Västragötaland? Sverige? Norden? 

Jag vet inte ens vad jag vill ha för färg på mitt hår.

jag vet inte vart jag vill bo, vart jag vill jobba, vem jag vill träffa, vad jag vill säga, var jag vill sova, vad jag vill äta. 

Jag vet. 

Jag skulle vilja ha sommar.

jag vill sola.

jag vill kramas.

jag vill bada.

jag vill tatuera mig.

jag vill ha ny lägenhet.

jag vill veta vad folk tänker.

jag vill umgås med vänner.

jag vill ha ett sabbatsår ifrån jobb.

jag tror jag är för nervös.

är alldeles för mycket All or Nothing.

klarar inte lugnare tempo i livet. 

Tänk om vi missar något för att allting går i slow motion! 

Vi måste hinna med så mycket på så kort tid. 

Jag kan inte bara sitta här och vänta på rätt tillfällen.

NU lever vi och varje dag är ett steg framåt, ändrar vi inget kommer inget hända.

Det är dags att ha kul nu, varje dag. ta tillvara på varje tillfälle du kan. 

Jag och Brutus tar tag i tillfället att försöka sova lite. 

Måste ladda upp inför dödens veckan. 

Vi klarar detta. Denna gången också. 

Strunt i vad dom säger, vi är förbannat bra. 

Xoxo